we walk in love but fly in chains

Det har gått så många dagar jag lämnat min kamera hemma. Så många tillfällen jag ångrat att jag inte tog med den, för att föreviga ett minne. Detta är Håkan på Grönan och jag förundras än en gång över hur snabbt tiden går. Att det redan har varit två veckor.
Egentligen borde jag skriva om kärlek, räkna ut reaktionshastigheten på kemiska reaktioner och ta reda på hur man löser ett problem. Men nej, det är inte det jag vill göra och det är inte här jag vill vara. Vill läsa om det omöjliga och lyssna på sorglig musik tills hjärtat brister. Vara i hans famn och glömma allt.

ohh äntligen skriver duuu!