we walk in love but fly in chains


Det har gått så många dagar jag lämnat min kamera hemma. Så många tillfällen jag ångrat att jag inte tog med den, för att föreviga ett minne. Detta är Håkan på Grönan och jag förundras än en gång över hur snabbt tiden går. Att det redan har varit två veckor.
Egentligen borde jag skriva om kärlek, räkna ut reaktionshastigheten på kemiska reaktioner och ta reda på hur man löser ett problem. Men nej, det är inte det jag vill göra och det är inte här jag vill vara. Vill läsa om det omöjliga och lyssna på sorglig musik tills hjärtat brister. Vara i hans famn och glömma allt.

jag har varken kontroll eller orken att kontrollera dessa problem

Förundras över att jag på riktigt har en obegränsad kärlek för sushi.
Stockholms godaste sushi på Tezukuri Sushi.
Har nu varit hemma i tre veckor. Min tid i Hong Kong känns som en resa jag gjorde för länge sedan, näst intill att det aldrig inträffade, samtidigt som jag minns allt det fins som igår. Att komma tillbaka till skolan, till kära micky, till underbaraste naturreservatet (som inte längre är beläget på våning fyra) var som att sommarlovet aldrig inträffade. Allt är så oförändrat. Häpnas över att sommaren faktiskt är över och börjar ta fram vinterskorna. Väntar på mitt livs bästa höst och mitt livs bästa vinter.
Detta skulle kunna bli en väldigt fin gif.
Efter denna uppdatering kommer det antagligen ta ett tag till innan det kommer ett nytt inlägg. Av flera anledningar. Inga ursäkter denna gång.
1) Jag har slarvat med att ta med kameran. Tragiskt men sant. Använder väskor som inte får plats med min älskling. Dessutom så...
2) ... träffar jag i stort sett bara en person och denna person gillar inte att vara med på bilder. Dessvärre delar jag samma tycke och vill inte heller bli fotad. Och när vi väl tar bilder så...
3) ... sittar jag aldrig vid datorn. Man skulle kunna tro att jag ljög. För tre månader sen satt jag alltid uppe med till ett-två tiden, utan problem. Det, kan jag inte göra längre. Jag lägger mig elva varje dag och använder bara min ipod för att twittra. Kanske ändras det snart och blir till mitt oförutsägbara jag.

RSS 2.0