Medan alla lever upp till sina förväntningar för lovet, ligger jag hem och väntar på att tiden ska gå. Får mig att framstå som misär och tragedi. Lyssnar på markus krunegård och det skär fan i hjärtat varje gång jag hör "du ligger med nån annan tönt...."



Jag träffar kompisar som en gång i tiden var träffa-hela-tiden-kompisar men nu är kompisar-som-man-av-konstig-anledning-aldrig-träffar. Minns alla helger man har spenderat tillsammans; skräckismaraton, kimama, fotopromenader, subway, bussen 590 mot Danderyds Sjukhus. Har jag glömt att säga att jag har saknat er massor?

Sover hos dig på din nåder. Rör dig fast jag inte får det. Önskar att jag bara drömde. Att det var en vanlig söndag.Måndag morgon förra året. Ångrar hela förra året
Ångrar att jag aldrig svarade. Att jag bara lät dig vara
Samma nätter väntar alla. Utan dig är alla kalla
Långa mörka utan sömn. Du ligger med nån annan tönt.

Don't tell me not to leave right before I go
You don't even know what you're asking me to do

Vaknar och inser att jag inte är i mitt rum. Bredvid mig ligger världens finaste pojkvän. Hör hans djupa andetag. Känner värmen från honom. Vågar inte röra mig i rädsla av att väcka honom. Vi sover i en säng som är gjord för att sova ensam. Vi sover i ett rum utan fönster. Jag har ingen aning om det är morgon eller natt. Det enda jag vet är att jag är trygg här. Tack för att du står ut med mig. Torkar mina tårar. Håller om mig.

Det är så tragiskt. Att man blir så svag. Önskade att ett samtal innan läggdags skulle fylla den tomheten. För vill verkligen inte sova ensam i natt. För vill verkligen aldrig någonsin mer behöva sova ensam.