bird and bear and hare and fish
Egentligen borde jag sova och tänka på att jag har lektion imorgon halv nio på morgonen. Då kommer jag befinna mig i laborationssalen och ha kursen kriminalteknologi. Det är en rolig kurs, för det enda vi gör är dagdrömmer och nickar när läraren frågar "Förstår ni?". "Nej, vi förstår ingenting men som tur är kan vi leva med det för att våra tonårshjärtan drömmer om allt förutom detta". Vi romantiserar ett icke-existerande gangsterliv och låter näääk och kanye west ta över våra liv.
/let the suicide doors up/ I do suicides on the tour bus/ I do suicides on the private jet/
/let the suicide doors up/ I do suicides on the tour bus/ I do suicides on the private jet/
Oj, jag borde kanske sluta skriva i plural som om det fanns flera av mig eller som om jag och mina vänner vore ett. Jag är ju trots allt en självständig kvinna, eller jag tror det iallafall. Jag är så pass självständig att jag inte ens kan gå och lägga mig förrän jag hört hans röst. Varför svarar han inte på telefonen? Varför svarar han inte på telefonen? Varför svarar han inte på telefonen? Och så gör han det. Varför är han så bra på att få mig att gråta? Jag vet inte, hade jag vetat det skulle jag antagligen inte rulla ihop som en boll, gråta som en femåring och tro att jag kommer dö av vätskebrist nästa morgon. Fast det har ju aldrig hänt någon, så varför oroar jag mig ens? Varför slösar jag ens tid på att skriva ett meningslöst blogginlägg i en meningslös blogg. Vad vet jag.
Kommentarer
Trackback
