Har för andra gången i mitt liv fått utegångsförbud-varning av pappa. Känns otroligt elakt att ge mig den nu när jag kvävs av tråkhet när jag kommer hem och snart inte kommer få träffa mina kompisar på två månader. Det är lite ensamt utan läxor, klagar inte, men det är tomt! Att jag vissa dagar har pressat mig själv att plugga tills två. Och nu är så rastlös.

Det var väl i stort sett jag har att säga. Hoppas på bilder. (Dock kommer det nog upp på naturreservatet(!!!) så tomt där!) MAO.